Past due...
... verkar inträffa när man närmar sig 25 nuförtiden! Jag som tycker att jag har det så bra nu, hade en riktig fjortisfylla i helgen för första gången på länge och känner mig just nu yngre än någonsin! (Är iofs yngre just nu än jag någonsin kommer bli igen, hm....)
MEN en dag när jag skulle sätta mig och äta lite på jobbet, satt en av tjejerna från i lördags (singel och över 25) vid ett bord med en tjej med en bebis (ca 25).. (inte bebisen alltså utan mamman) Vi skrattade lite åt hur galet det blev i helgen och sen kom en av kvinnorna från min avdelning också och satte sig vid bordet och vips! så var det babysnack rätt igenom... Hur mycket han sov, att han växte bra trots att han inte åt så mycket och att han var så himla snäll och lugn (Ja, ok det var han men kom igen - så säger man ju om ALLA barn!).. Tjejen jag hade varit ute med hade inte tid att sitta där längre och skulle tillbaka till jobb och där satt jag - i lejongropen! Jag kände att jag inte hade så mycket att tillföra till två tvåbarns- och en trebarnsmammas babyprat och satt mest och åt min mat.. Då kommer frågan: "Men Charlotte, vill inte du ha barn?"
Jag satte i halsen och visste inte vad jag skulle svara utan blev mest paff och tyst (kände mig totalt påhoppad).. Till slut fick jag i alla fall fram: "Ja, jo, någon gång vill jag väl det.. Men jag tänkte att jag åtminstone skulle hitta en pappa till dem först.." Kvinnorna runt mig skrattade lite och insåg väl att det blev lite knas, men jag tycker inte det är ok att det ska vara självklart att man ska skaffa barn så fort man är över 20? Som att det är någon hemlig klubb jag borde ha SKITBRÅTTOM för att komma med i. Alla gör precis som de vill och jag tycker det är underbart med folk som skaffar barn. Enligt mig är det något av det största som finns och jag vill absolut uppleva det någon gång.. Men jag tänkte bara säga att mitt bäst-före-datum är lååååångt borta än och jag har INTE bråttom dit! What's the rush, people?
MEN en dag när jag skulle sätta mig och äta lite på jobbet, satt en av tjejerna från i lördags (singel och över 25) vid ett bord med en tjej med en bebis (ca 25).. (inte bebisen alltså utan mamman) Vi skrattade lite åt hur galet det blev i helgen och sen kom en av kvinnorna från min avdelning också och satte sig vid bordet och vips! så var det babysnack rätt igenom... Hur mycket han sov, att han växte bra trots att han inte åt så mycket och att han var så himla snäll och lugn (Ja, ok det var han men kom igen - så säger man ju om ALLA barn!).. Tjejen jag hade varit ute med hade inte tid att sitta där längre och skulle tillbaka till jobb och där satt jag - i lejongropen! Jag kände att jag inte hade så mycket att tillföra till två tvåbarns- och en trebarnsmammas babyprat och satt mest och åt min mat.. Då kommer frågan: "Men Charlotte, vill inte du ha barn?"
Jag satte i halsen och visste inte vad jag skulle svara utan blev mest paff och tyst (kände mig totalt påhoppad).. Till slut fick jag i alla fall fram: "Ja, jo, någon gång vill jag väl det.. Men jag tänkte att jag åtminstone skulle hitta en pappa till dem först.." Kvinnorna runt mig skrattade lite och insåg väl att det blev lite knas, men jag tycker inte det är ok att det ska vara självklart att man ska skaffa barn så fort man är över 20? Som att det är någon hemlig klubb jag borde ha SKITBRÅTTOM för att komma med i. Alla gör precis som de vill och jag tycker det är underbart med folk som skaffar barn. Enligt mig är det något av det största som finns och jag vill absolut uppleva det någon gång.. Men jag tänkte bara säga att mitt bäst-före-datum är lååååångt borta än och jag har INTE bråttom dit! What's the rush, people?
Kommentarer
Trackback
