... och allt som fattas är ett glas vin.
Sitter i min säng, omringad av lådor vart jag än ser.. Efter en hel dags packning avslutar jag nu kvällen med lite härlig musik, tända ljus och turkisk yoghurt med kokos - mumma! Lite José Gonzáles - Heartbeats och spaning ut över mitt oändliga hav av lådor. Fast om man bara har lite värmeljus igång så ser man i alla fall inte misären ;)
Så var det alltså äntligen dags att vända blad i boken om mig, nystart i Oslo! Kan nog vara precis vad jag behöver, lite mer puls och annan luft.. Det är klart att det är med skräckblandad förtjusning jag packar ner hela mitt liv och flyttar till ett annat land, men det är ändå härligt nervöst pirr i magen varje gång jag tänker på att det är två ynka veckor kvar tills jag bor i en storstad! "Världens bästa stad" till och med enligt en viss person!
MEN, som Tony Irving hade sagt.. Klart det finns lite skräckblandning som sagt.. Jag är som de flesta andra sjukt rädd för att misslyckas och komma hem igen med svansen mellan benen, arbetslös och känna mig värdelös. Fast det känns som att då har jag åtminstone försökt! Jag ska göra det jag har pratat om så länge nu, jag ska slänga mig utför klippan och jag hoppas att jag hittar en avsats rätt fort!
Nu får det vara nog med liknelser och metaforer för mig och ikväll.. Dags att lägga sig ner i sängen och titta på istapparna utanför mitt fönster för nån av de sista gångerna.. Imorgon är det dags att gå till jobbet igen, 4:e sista dagen.. Dags att tänka om och tänka rätt, OSLO here I come!
Peace out!
..eller?
Annat som jag har tänkt på:
- Jag är ALLVARLIGT förbannad på både far- eller mormorn och den otacksamma 18-åringen i reklamen för sms-guld. Hur korkad är man om man ger en 18-årig kille ett sånt halsband? Och jag hade ALDRIG haft hjärta att slumpa bort det till sms-guld även om det var ett jävligt fult smycke jag hade fått. (Tro mig, bevis finns!!)
- När jag ändå är inne på förbannad-linjen.. Kan inte folk titta på mig och hälsa på mig när jag glatt ler och hälsar på dem på jobbet så tänker jag snart börja knacka på axeln och be om ursäkt för att jag störde dem. Så det så!
Så, för att avsluta med något glatt: SNART ÄR DET OSLO!! Dags för en nystart och en ny vår =)
Elallergi?!
1. Mat? Hur gör alla elallergiker med sin mat? De kan inte åka och handla själva och de kan ju varken ha kyl eller frys och måste väl elda i en gammal spis för att kunna koka soppa.. Så har de en egen ko som de kan få mjölk av och hur förvarar de maten? Hörde att en allergiker odlade själv men hur gör han då på vintern? Odlar inomhus?? Man får ju se till att inte bli sugen på lite morötter när de är slut för då kanske det tar ett par månader innan man kan koka och äta upp dem..
2. Vad gör en elallergiker med dåligt hjärta? Pacemaker är ju ganska ute ur frågan och om personen får hjärtstillestånd är det ju kört, man kan ju inte direkt använda defibrillator? En elallergiker som blir sjuk kan ju inte åka ambulans, eller hamna på sjukhus? Så om personen blir sjuk är det ju i princip kört på en gång?
3. Hur spenderar man sin tid? Antagligen måste man ju bo mitt ute i no man's land och har ingen tv, ingen dator och ingen radio. Alltså inga ljud what-so-ever.. Så om man bor ensam som elallergiker får man ju spela yatzy med sig själv, läsa tidningar och pilla navelludd dagarna i ända?
4. Hur håller man kontakten med omvärlden? Ingen telefon, ingen mobil och ingen dator har man ju kunnat konstatera ganska fort. Ska man alltså skriva brev till sina polare och fråga om de vill ta en fika? Då tar det ju minst tre dagar innan man kan dricka kaffe..
Det måste ju vara som att leva ensam för hundratals år sedan i så fall? Visst, det låter väl lite mysigt med eldad värme, ljus som lyser upp mörka kvällar och total tystnad när man behöver det.. Men inte hela livet ut, ett par dagar hade räckt för mig...! Jag tyckte det var ganska mysigt med strömavbrott när jag var mindre, när man satt och spelade kort framför värmeljusen och Earth Hour var ju rätt mysigt, men det handlar ju inte om ett helt liv.. Och Gud förbjude att man som elallergiker skulle råka få akuta choklad-cravings, då är det ju kört! =)
Over and out!
"Hej, jag heter Charlotte..."
Hör jag ett stort "HEEEEEJ CHARLOTTE" eller är det mer "Vafan?"
Det måste jag ju ändå säga att det här kan de lärde tvista om.. Verkar vara väldigt delade åsikter om huruvida man egentligen borde titta på människor som gör bort sig i tv. Själv sitter jag sitter framför tv:n med en stor kopp te och har mina perfect moments framför Paradise Hotel och Real Housewives of New Jersey eller vad det heter.. Jag njuter verkligen av när människor bråkar, ligger, festar, bitchar, opererar sig och shoppar snuskigt dyrt på bästa sändningstid. Jag ÄLSKAR att se deras bråk och intriger och tycker det är sjukt intressant med hur människor fungerar. Jag sitter inte och skrattar åt dem (inte alltid) utan tycker mest det är intressant när allt nystar ihop sig.
Det stora bråket som var i RHoNJ som jag såg i söndags var det roligaste som hänt på länge, jag var totalt trollbunden av tvn och kände mig som om jag stod i rummet och var med. I verkligheten är jag sjukt konflikträdd så egentligen borde jag börja zappa när bord håller på att vältas och knytnävar flyger.. Men det är DÅ jag sitter med öppen mun och bara vrålglor så länge att jag måste gå och micra mitt te..
Nu är det finalen av Paradise Hotel som gäller, vilken jag antagligen kommer se igen på tv6play imorgon för att se att jag inte missade nåt.. Det kommer kännas som när man har läst en bra bok och när den är slut saknas någon i ens liv - en karaktär i boken. Jag kommer sakna att följa alla galna personligheterna i Paradise. Jag älskar att hata alla sneaky människor som går bakom ryggen på varandra! Jag bara ääälskar alla intriger!
Så, sanningen är att jag verkligen gillar skit-tv men jag står för det =) Nu har jag inte tid längre, finalen är igång och jag har en stor tallrik med turkisk yoghurt, kokos och ananas framför mig. Den blir inte kall eller sunkig, även om jag skulle råka glömma den och fastna i Mexico ;)
