Charlotte Maria

Omtumlad, chockad, sorgsen, förstår, förstår inte, känner sympati, hat, saknad,
ilska, är ledsen, gråter, skrattar, känner mig nollställd och samtidigt totalt full av känslor.

http://www.tv2.no/play/nyheter/innenriks/siste/?progId=536054 Maria Mena - Mitt lille land


Ingen kan ha missat det som har hänt i min fina nuvarande hemstad Oslo de senaste dygnen. Allt är upp-o-ner-vänt och hela staden är i chocktillstånd. Norge är i landssorg och hela världen kondolerar och skickar hälsningar till "oss". Jag kan skatta mig lycklig tusen gånger om att jag har varit så lyckligt lottad att ingen jag känner eller någon nära till någon jag känner har blivit skadad, skjuten eller varit med i dådet vid Regeringskvartalet. Som de sa vid Rådhusplassen idag så är alla berörda av det som har hänt ändå, ingen kan förstå hur en man kan skada på det här sättet. Det finns inga ord. Det finns dock personer som inte har val utan måste försöka sätta ord på och motivera alla till att komma vidare, om någon inte har sett detta - lyssna!

http://www.tv2.no/play/nyheter/innenriks/c2/siste/?progId=536303 Jens Stoltenberg, statsminister
http://www.tv2.no/play/nyheter/innenriks?progId=536301 Haakon, HKH Kronprinsen

Startade dagen med att delta i den tysta minuten kl.12 vid Domkirken med Amalia. Vi höll varandra i handen och lyssnade på tystnaden som varade långt längre än en minut. Jag fick svårt att finna ord även när minuten var slut och det kändes så fel att prata. Vi gick fram till det som redan då var ett hav av blommor och tände ljus, fortsatte sen in i kyrkan och tände ljus framme vid altaret där det redan innan brann tusentals.

Vi gick och satte oss i en av bänkarna och kom inte ut ur kyrkan på en lång stund, satt i en bänk och höll varandras händer medan tårarna rann. Så många människor, så mycket blommor, så många ljus, så mycket saknad, så mycket känslor. Tiden stod still inne i kyrkan, det enda som rörde sig var den ständiga kön fram till ljusen. Föräldrar kom med sina barn, en mamma med tårarna rinnandes kom bärandes på sin son - hon slutade inte pussa på honom och hålla hans huvud intill sitt en sekund. Det var så intensivt att det var omöjligt att inte känna.

Hann med en liten promenad runt i Oslo innan vi skulle åka ut och jobba. Vi gick förbi Regeringskvartalet och husen vid Youngstorget, så nära man kunde komma, och såg husen som blev rammade av Norges största idiot i fredags. Bilderna man har sett på tv är fruktansvärda och jag förstår att de inte släpper allt folk helt in dit, det var ordentliga avspärrningar. Men det är höga hus som har drabbats och det var inte svårt att se de översta våningarna......


Vi tog oss ut på jobb, där det som vanligt var fullt av människor - hur det nu kan vara det en dag som denna är helt oförståeligt för mig!! Jag förstår att alla reagerar olika och att livet måste gå vidare men jag kan inte säga att jag skulle åkt till IKEA om jag hade varit ledig idag! Stannade bara kvar i två timmar, sen fick vi lov att gå tidigare så vi skulle hinna med Rosentåget i centrum. Jag, Amalia och Denniz gick Grönland runt för att hitta blommor men det var tomt ÖVERALLT. Vår lilla blomsterjakt slutade med att vi köpte Fredslilja på kruka och fick de bundna av en duktig florist till fina buketter.


Vi tog oss ner till Nationaltheatret och därifrån vidare med ett tåg av människor på Karl Johan vidare till Domkirken igen där vi la ner våra buketter efter ännu en låååång kö. Över 150 000 människor på samma plats tar en stund att komma fram i.. Man kan ju säga att blomsterhavet nu hade blivit en hel ocean sedan vi var där tidigare idag.



Vi tog oss vidare förbi Regeringskvartalet igen och förbi Youngstorget ännu en gång, hela staden är full av rosor och andra blommor var du än vänder dig. Alla är märkbart berörda av händelserna och ingen är ensam i det här, alla håller ihop, håller varandra om axlarna och går hand i hand. Det är helt fantastiskt att se alla människor som tar avstånd från handlingarna från en ynklig "man" och står sammen som en enad styrka. Efter att ha sett sändningarna från Rådhusplassen, Domkirken och resten av Norge och världen idag känner jag ändå hopp och tro på framtiden även om jag just nu inte känner mig trygg i staden så vet jag att alla människor här har en samhörighet som är starkare än någonsin och solidariteten och empatin som finns här just nu övervinner nog det mesta! Låter bilderna säga resten :)